måndag 28 april 2008
René Muré Gewurztraminer Clos St Landelin 2003
Gewurztraminer! Detta vin var min allra första ungdomskärlek när det gäller vin. Den låga syran och den "virtuellt" söta smaken passade nog en ovan gom. Nu träffades vi igen för ett par kvällar sedan - och det är resterna av den flaskan som testas i solnedgången.
Vinet som skall provas heter René Muré Gewurztraminer Clos St Landelin 2003 och kommer från Grand Cru läget Clos St Landelin som ligger på Vorburgkullen. Växtplatsen uppges till att bestå av terassodling i söderläge med lera och kalksten som jordmån. René Muré var en av de producenter som vi besökte under vår tur i Alsace - den som började hos änkan på Domaine Weinbach. Muré når kanske inte riktigt upp till höjderna hos Weinbach (min åsikt) - men tillhör definitivt gruppen som ligger närmast i hälarna.
Vinet har som väntat en rejält tilltagen gyllengul nyans och en viskositet som outspädd saft. Här finns en mängd exotiska frukter som mango och ananas - och säkert många fler om jag hade kunnat namnen på dem. Det är inte bara fruktighet - vi hittar toner av svartpeppar och rök plus en viss anstrykning av petroleum. Det biter faktiskt en hel del i kinderna - så totalt lealöst i syran är det definitivt inte.
Efter man svalt vinet känns det nästan som man fått halsbränna - vinet fastnar i strupen och det det känns som det osar Gewurztraminer från svalget. Är detta angenämt eller inte? Svårt att säga - men det gynnar i alla fall eftersmakens längd som är toklång. Vinet anges som torrt på etiketten - men det känns åtminstone halvsött. En sockeranalys hade säkert visat att vinet är torrt - man blir lätt lurad av all viskositet och frukt.
Detta passar utmärkt som "drickegott" på altanen, att para Gewurztraminer med mat är inte lätt. Jag har gjort några försök i det förgångna - men utan att få till det mer än halvbra. Det räcker bra som koncentrerad nektar till solnedgången!
lördag 26 april 2008
Chateau Belgrave 2005
fredag 25 april 2008
Sveriges mest sålda vin
Vinet har en lätt färg när det hälls upp i glaset - doften är ganska svag men kraftigt träbetonad. Det skall väl föreställa ek, men jag är inte helt säker. Kunde lika gärna vara en nyuppackad Billy-bokhylla.. Men frukten är fin och eftersmaken är rejält lång med vissa ej publika drag som hölass och nagellack. Den höga syran passar bra till maten - men förvånar också i Sveriges mest populära vin. Inget Brown Brothers tjafs här inte.
Någonstans halvvägs i flaskan börjar det komma toner av mögelskadad pappkartong - och korkskadan känns oundviklig. Konstigt nog försvinner denna ton efter en stund och övergår i någon som definitivt är Brett eller något närbesläktat.
Trots alla påpekanden om brister i vinet så tycker jag nog att Svensson har hittat ett ganska utmanande vin på sin förstplats. Vinet är inte helt rent - men har ändock kraft att lyfta sej till en intressant nivå. Detta vin är dock ljusår från den Valpolicella Superiore från Ca'Rugate som vi provade härförleden.
måndag 21 april 2008
Juliusspital Würzburger Stein Silvaner GG 2006
Silvaner från Franken skall ha fenomenal lagringskapacitet - men så värst länge har ingen flaska lyckats överleva än så länge hos oss. Problemet är väl delvis att det är så himla gott - och mycket användbart. Vinet har stått i kylskåpet med skruvkorken på i tre dygn - som kanske kan ses som en snabbmognad.
Vinet avger en ganska kraftig "Poff" när jag öppnar skruvkorken. Har vinet börjat jäsa månntro? Lätt oroad så häller jag upp det lätt kylda vinet i ett Rielsingglas och provar. En karaktärisk jästton av päronsoda är det första som stiger ur glaset. Vinet är helt stilla - så någon jäsning kan det knappast handla om.
Doften är god men ganska enkelspårig - det kan man dock inte säga om smaken. I munnen är det fullt av mineral och blommighet - som i eftersmaken genomgår en metamorfos till rosépeppar och en viss bitter malörtston.
Tre dagar i öppnad flaska tror jag inte har gjort vinet direkt illa - även om det är svårt att veta. Skulle vara kul att prova ett Frankenvin någon gång med några år på nacken - men då får man nog hyra någon som kan gräva ner flaskan på slumpvist utvalt ställe. Vinet är alltför gott redan nu - och alltför användbart till en mängd olika "vardagsfestssituationer". Vår middag blev en inkokt lax med dillmajonäs - av en slump samma som Finare Vinare körde när de provade vinet - http://vinare.blogspot.com/2008/04/2006-juliusspital-wrzburger-stein.html.
söndag 20 april 2008
Cave de Papes Les Closiers 2004
lördag 12 april 2008
Vincent Girardin Corton-Charlemagne 2001
onsdag 9 april 2008
Fontanafredda Barolo Lazzarito Vigna La Delizia 2000
Vinet är en single wineyard Barolo från Fontanafreddas mest prestigefyllda vingård i Serralunga d'Alba regionen. Skall man ha några dubier innan korken dras så är det utseendet på etiketten - det är ett virrvarr av typsnitt och konstiga färgval (silvertext på silverbakgrund??).
Vinet är förvånansvärt lätt i färgen, även för en Nebbiolo. Doften ger en del ek, skogsbär och (såklart) körsbär - en begynnande ton av svampsäsong. Helt klart att detta är en modernt tillverkad Barolo, och inte mej emot - det finns inget egenvärde i tannintävlingar. Vinet känns dock en aning stumt på något sätt - inte alls samma drag i detta som den Barbaresco Coste Rubin 2001 vi provade för ett tag sen. Kanske lite mer luft?
En stund senare börjar skogdimmorna lätta en aning. Detta är ett väldigt gott och bra vin, men att stå upp i stolen och vråla 95 poäng (som Gary) känns inte rätt. Det kan också vara så att vinet behöver lagras ett bra tag till, 2000 var ju ett "monsterår" i Piemonte? Vinet blir också bättre och bättre under middagen.
Den riktigt obehagliga teorin är kanske att jag helt enkelt inte är så förtjust i Barolo? Jag har haft äran att dricka en del riktigt högrankade Barolo - men poletten har inte riktigt trillat ner än. Iofs så har jag fallit rejält för några Barbaresco - och skillnaden är ju inte så enorm mellan vinerna. Kan vara en bad hair day oxå. Vi provade detta vin strax efter inköp - och då var vi betydligt mer begeistrade. De resterande flaskorna får vila i något år så får vi se!
söndag 6 april 2008
Chateau Noaillac 2000
fredag 4 april 2008
Ca'Rugate Campo Lavei 2005
Idag skall vi prova deras Valpolicella Superiore, Ca'Rugate Campo Lavei 2005 (SB 88261). Denna flaska är dock inte inköpt på Bolaget, utan på plats av Doktorn som var där och hälsade på förra året. Jag tror han gav c:a 12 Euro för denna flaskan där - vinet kostar annars 199 kr när det är Prime Wine som säljer det. Nästan en fördubbling av priset alltså!
Vinet är av Superiorekvalitet vilket odlarna i Valpolicella kan uppnå på olika sätt. Det vanligaste sättet är så klart att se till att bara plocka de mest mogna druvorna - ett annat är att låta vinet jäsa en andra gång på jäsresterna av Amaroneproduktionen (sk Ripasso). Ca'Rugate har ett tredje sätt som, mej veterligen, är unikt. De tillverkar ett vanligt Valpolicellavin och lagrar i ståltankar och efter en viss tid tillsätts en del färdigt Amaronevin - proportionerna är dock okända. Sedan lagras vinet i 8-10 månader på träfat. Druvsammansättningen uppges till 40% Corvina - 30% Rondinella - 30% Corvinone.
Vinet har en djupröd klar nyans med klart tegelfärgad kant. Doften är stor och varm med typiska körsbärstoner och en del ek. I munnen ger detta vinet väldigt mycket körsbärstoner - kanske mest av alla viner jag provat. Det är charmigt fruktigt med en viss alkoholhetta. Eftersmaken är lång med en ganska torr och lite bitter avslutning. Blandningen av bitterhet och den extremt tydliga körsbärsfrukten ger detta vinet en helt egen personlighet! En del Amaronekomplexitet infinner sej - även om detta vinet inte är i närheten av att vara lika koncentrerat. Det känns helt färdigt att dricka - och jag tror inte att ytterligare lagring skulle gynna vinet. Ett riktigt bra köp till priset i Italien! Till Prime Wine's pris känns det kanske mer tveksamt. En flaska för testning kan jag dock ivrigt rekommendera.
Efter maten testar vi Ca'Rugates Grappa, inköpt på plats 2005:
Skall man sammanfatta denna dryck med ett ord så blir det Förfärligt. Det är så bittert och fotogenaktigt att inte ens den mest hängivne Grappa-entusiasten kan hitta något förlåtande. Det smakar som T-röd luktar ungefär. Denna flaska har också överlevt ett stort antal middagar sen 2005... Tur för mänskligheten att Ca'Rugate koncentrerar sej på vinproduktion!
tisdag 1 april 2008
Domaine Cauhapé Jurançon Sec 2005
Vinet är en Domaine Cauhapé Jurançon Sec 2005 (SB 97788). Detta vinet är tillverkat på sent skördade druvor av sorten Petit Manseng vid foten av Pyrenéerna. Druvorna får ibland hänga kvar på stockarna ända fram till januari för att de skall få den rätta nivån av socker och ädelröta. Så är det i alla fall för de söta vinerna från Jurançon - hur länge druvorna till kvällens vin har torkat vet jag inte.
Det är ett gott vin - men jag är nästan lite chockad av hur annorlunda det är. Det är säkerligen ett bra matvin - eldigheten och bitterheten tar lite väl stor plats för att dricka vinet rätt upp och ner. Det är dock inte det minsta jolmigt - som det Rousannevinet vi provade för ett tag sen. Ostvin?? Ännu en vit fläck på min karta uppklarad - detta borde jag känna igen nästa gång jag famlar vid gränsen till Baskien. Jurançon, I presume.