lördag 30 augusti 2008

Bollinger Grand Année 1995

Som ni förstår så har det hänt! Tidigt på morgonen den 29:e augusti blev jag far till en perfekt liten flicka - och hela familjen har redan kommit hem. Just nu sitter halvligger den nytillkomna (och ännu namnlösa) i en vilstol och sover när vi häller upp den utlovade champagnen. Min far och mor har kommit för att hälsa på - och det är min far som står för den kylda Bollinger Grand Année 1995 som pärlar sej i glasen. Storasyster sitter med ett glas saft och vrålar av lycka (vi får se hur länge det varar).


Ett fantastiskt bubbel med fina mognadstoner och en väldigt lång eftersmak! Jag avhåller mej från mer ingående smaknoter - denna champagnen dricker vi snarare än provar. Det är bara så skönt att allt gick så bra och att alla inblandade mår prima.

onsdag 27 augusti 2008

Regeringskontakt

Inga bebisar än - så man kan ju slinka emellan med ett blogginlägg! En skribent på nyhetsbrevet wownews efterlyste ju lite mer jävlaranamma och samhällsansvar av vinbloggarna. Hur man nu kan ställa det kravet på glada vinamatörer med 40-50 läsare om dagen. Varför skall inte alla de 200 som bloggar om sin hamster ha samma krav på sej...

I alla fall. Jag hade nästan glömt bort en halvsynd när det för ett tag sen damp ner ett mail från regeringen i min inbox. Efter en halvflaska vin och stor frustration över primörsläppet förra hösten skrev jag ett mail till regeringskansliet om en idé som verkade lysande just då. Idén är naturligtvis helt ogenomförbar - och delvis illa formulerad - men i bloggosfärens renande anda släpper jag lös brevet och svaret från folkhälsominister Maria Larsson:

Meddelande: Intresset för vin har exploderat i Sverige de senaste åren - och nu har det nått en punkt där Systembolaget inte är i närheten av att tillfredställa detta intresset. Det finns många exempel- men det mest talande är att ställa sej utanför Regeringsgatans systembolag den förste i varje månad. Det är då de eftertraktade nyheterna släpps i tre butiker i Sverige. Obs, redan här exkluderas i princip halva Sveriges befolkning som inte bor i storstäderna. Vinerna går inte att beställa till andra butiker.

Ett annat talande exempel är primörviner från Bordeaux som endast säljs en gång per år - runt den 15 oktober. Majoriteten av dessa viner säljs slut inom 2-3 minuter. Det finns alltså endast ett fönster på 2-3 minuter per år där man kan handla Bordeaux i Sverige! Världens största och viktigaste region för kvalitetsvin.

Systembolaget klarar uppenbarligen inte att täcka intresset, såsom det sker på fria marknader. Det finns många enskilda vinhandlare i Köpenhamn som har fler flaskor av dessa viner än Systembolaget - som skall försörja hela Sverige. Min lösning på detta problem är kanske naiv - men kan vara en idé att beakta: Enligt Systembolagets årsrapport 2007 så stod viner över 100 kr för 3% av Systembolagets försäljning i volym. Dessa 3% får anses som försumbara i ett folkhälsoperspektiv - det är också sannolikt att missbruk av 200 kr viner är ganska ovanligt. Tillåt licenser för privata vinaffärer att importera och sälja viner som kostar mer än t.ex 150 kr. Tillåt även internetförsäljning av dessa viner så hela Sverige får tillgång. Folkhälsan kommer att vara intakt - Systembolaget kommer att ha kvar sin plats som missbruksbegränsare. Möjligheten att få en levande vinkultur att blomstra är giganisk.

Och här kommer svaret från Fru Larsson à la goddag yxskaft:

Tack för Ditt e-postmeddelande.

Regeringen har i regeringsförklaringen fastslagit att det är angeläget att minska alkoholkonsumtionen, inte minst eftersom överkonsumtionen ofta bidrar till våldsbrott och övergrepp. En minskad alkoholkonsumtion förbättrar folkhälsan och minskar många sociala problem. Detta förutsätter en fortsatt restriktiv alkoholpolitik. Därför är det heller inte aktuellt med ett avvecklande av Systembolaget, eller delar av detsamma. Omsorg om de svaga och utsatta måste gå före ekonomisk vinning. Regeringens utgångspunkt är de svagaste grupperna i samhället som oftast utgörs av barn. Ca 200 000 barn lever idag med en missbrukande förälder och vi menar att dessa måste sättas i första rummet. Därför kommer jag kämpa för att Systembolaget ska få behålla sitt monopol på försäljning av alkohol. Har Du synpunkter på Systembolagets sortiment föreslår jag att Du kontaktar Systembolaget. Enligt avtalet med svenska staten så ska urvalet av produkter grundas på en bedömning av produkternas kvalitet, särskilda risker för skadeverkningar av produkten, kundernas efterfrågan och andra affärsmässiga hänsyn. Tack ännu en gång för att Du tog Dig tid att skriva. Det är alltid värdefullt för mig att få ta del av människors tankar och synpunkter, särskilt när det gäller mina ansvarsområden i regeringen.

Stockholm i april 2008
Med vänlig hälsning
Maria Larsson

Även om förslaget är praktiskt ogenomförbart (hur skulle det se ut om de rika hade ett större sortiment!), så tycker jag att brevväxlingen visar en del om vårt samhälle: 1) Man får faktiskt svar om man skriver till regeringen - även om det må vara av autosvarkaraktär. 2) Den politiska enigheten om systembolaget verkar vara total - och jag undrar om inte Kristdemokraterna är mer rabiata anhängare till monopolet än vad sossarna var. 3) Jäkla tur att man bor nära Öresundsbron.

söndag 24 augusti 2008

Tillfälligt avbrott

Nu börjar min frus graviditet gå in i "sannolika tiden för födsel" - så nu får man hålla sej körklar dygnet runt... Därav får både lever, vinkällare och blogg ett tillfälligt avbrott i några veckor. Om allt går väl så kommer nästa post att handla om en lagrad champagne!



onsdag 20 augusti 2008

Springbank ankommen

Året är 1996. Ett antal dåsiga teknologer på Chalmers har just haft maltprovning i whiskyklubben VW (Whiskyn Werkligt Wackra Wobblande Wänner) och jäser med en subventionerad Pripps Blå i klubbsoffan. Någon plockar fram kortleken - en annan ett prospekt från Springbank där man erbjuds köpa hela fat maltwhisky "en primeur". Det går ett sus i lokalen -tänk att äga ett alldeles eget whiskyfat. Dessutom på Springbank som i alla fall då ansågs som en av de allra bästa. Jag undrar om inte 21-åringen som fanns att köpa på Bolaget då för en spottstyver var och är historiens bästa whisky? Ett fat inköptes i alla fall, uppdelat i 20 andelar á 700 kr. Valet blev ett portvinsfat på c:a 380 flaskor cask strength whisky. Det är klart att det lät billigt för en teknolog - 700 kr för 19 flaskor 68% sprit...

Man tar examen - flyttar till Skåne - träffar frun - får barn - köper hus. Och så har 12 år gått och ett mail dimper ner från den gamle ordföranden. Vips så är det tid att börja tappa upp vårt fat. Det som varit en anekdotisk historia under mången efterfest blir plötsligt verklighet.

12 år är egentligen ingen ålder för en Springbank, och vi enas om att enbart tappa 1/3 av fatet på flaska och låta resten ligga för framtiden. Nu kommer avgifterna som man inte har betalat tidigare. Hyran för fatplatsen - buteljeringen - etiketterna - transporten - och framförallt alkoholskatt och moms. Men det blir trots allt väldigt prisvärt jmf med dagspriset - strax under 400 kr per flaska cask strength 58% (änglarna har tagit sin andel). Finns ingen Springbank cask under 1000 kr på Bolaget. Flaskorna skattas och momsas i Danmark och hämtas ut av undertecknad och ett par från Göteborgsdelegationen:

Whiskyn har en kraftigt mörk brun-röd färg. Intensiv doft av fatknäck. Smaken är lätt med betoning på saltlakrits med en lång eldigt torvig eftersmak. Jag är mycket nöjd! Jag späder ut den litet med vatten - vilket gör whiskyn en aning opak (ingen kylstabilisering). Nja, den var bättre utan vatten.

Med min konsumtionstakt av maltwhisky kommer mina nu sex flaskor att räcka en livstid - om några år kommer det 12 till...

söndag 17 augusti 2008

Alighieri Vaio Armaron 2003

Amarone (i Sverige) har gått från en liten kuriositet bland kännare till en folksport. När vi var i Valpolicella beskrev någon odlare hur i princip hela deras produktion exporterades till två länder: Sverige och Schweiz. På många systembolag består hela sortimentet av rödvin över 200 kr av just Amarone. Som vanligt när något förvandlas till folklighet tappar det sin känsla av exklusivitet - och just nu känns Amarone som det minst spännande man kan servera på en provning.

Amarone som vi känner det är ingen speciellt gammal företeelse. Att göra vin på torkade druvor är dock en väldigt gammal tradition i Valpolicella - men då av den söta typen Recioto della Valpolicella. Enligt myten skapades amarone den gången jäsningen av Recioton gick för långt så att allt socker tog slut. Kan detta ha varit runt 1970?

Jag är ingen stor Amaronefantast heller - men det finns några situationer där det passar ypperligt. Ikväll sitter vi på altanen och smälter ner en avverkad hög med kräftor med en extremt kladdig kladdkaka fylld med smält Valrhona. Amaroneläge!



Alighieri Vaio Armaron 2003 (SB 2419) är en av de amarone som man kan få tag i nästan alla systembolagsbutiker. Detta vinet fick Kronstam att dela ut full pott i Allt Om Vin, 5 stjärnor och tre utropstecken = "minne för livet" (skumt system!). Ett minne för livet låter ju spännande så jag slog till på ett par flaskor - detta är den första vi öppnar.

Vinet har en djupröd, relativt lätt färg (för Amarone). Doften är fin och fruktig med toner av fikon och körsbär med lite fattoner och choklad på toppen. Smaken överraskar mej - detta vinet har en kylig elegans. Det finns absolut ingenting av den alkoholstarka unkenhet som man tyvärr ofta hittar i Amarone. 15.5% alkohol är som borttrollade. Elegant, sofistikerat och rent som ädlaste källvatten - men alldeles för ungt. Detta kommer att bli en kioskvältare med 10 år till i källaren. Ännu ett vin att sätta hänglås på således...

lördag 16 augusti 2008

Hamburgervin

Travkungen och Mr H. är här i afton och vi vänder några burgare på grillen. Alla har fått i uppgift att ta med en flaska av något man är sugen att testa. Jag är först ut med en flaska Il Sole di Alessandro 2001 från Castello di Querceto (Toscana). Detta vinet innehåller 100% Cabernet Sauvignon och är inköpt på plats i Toscana. De visade vingården där detta vin växer och det var otroligt brant och kargt.

Vinet är tätt och lite primärfruktigt fortfarande. Tyvärr så är det väldigt slutet trots dekantering - denna flaskan skulle säkert mått bra av minst 5 år till i källaren. Det finns en ton av parfymerad tvål som man ofta hittar i Cabernet Sauvignon från Chile. Det är egentligen det enda som vinet ger ifrån sej - och jag är rejält besviken. Tvål kan jag köpa på konsum.

Näste man till rakning är Travkungen som har med sej en flaska Nuits-Saint-Georges Premier Cru Les Chaignots 2004 från Robert Chevillon. Äntligen ett riktigt vin! Färgen är väldigt lätt - men det märks ingen utspätt i glaset. Fina toner av tomat och hallon, och med en enastående koncentration i smaken. Travkungen bunkrar just nu Bourgogne 2004 - som han anser vara en gravt underskattad årgång. Hur det är med den saken vet jag inte - men han handlar målinriktat just nu.

Sist ut är kvällens clou - en flaska Grand-Puy-Ducasse 1982 nyinköpt på K&S i Köpenhamn för c:a 500 DKK. Detta är första gången jag provar ett vin från den legendariska årgången 1982 - så det skall bli spännande (trots att G-P-D inte anses som något av de bättre slotten)! Nivån i flaskan är som den vore nyfylld. Vinet dekanteras och det visar sej att den nästan inte innehåller något sediment alls. Även i glaset känns det inte som att detta är ett 26 år gammalt vin. Kanten är visserligen tegelfärgad - men vinet är kraftfullt och vitalt. Doften är fantastisk med tydliga toner av cassis men förvånansvärt lite stall och läder. Det finns något funky i vinet också - lite som urin på solvarm sten. Smaken har en väldigt hög syra och är väl inte toklång. I stort smakar detta som en Poujeaux med vitpepparsting. Ingen 90-poängare - men ändå väldigt trevligt till hamburgerdressingen....


onsdag 13 augusti 2008

Vininköp över bron

Idag var det så dags att hämta ut den senaste tidens auktionsinrop i Köpenhamn - en ganska rejäl samling som ackumulerats under semestern. Jag handlar mest på http://www.vinforum.dk/ som är en auktionssajt enbart för handel med vin mellan privatpersoner.

Det finns ju såklart både för och nackdelar med att handla av privatpersoner - framförallt har man egentligen ingen dokumentation hur flaskorna förvarats. Å andra sidan använder sidan en form av betygssystem för både säljare och köpare - à la Ebay. Skulle någon systematiskt bjuda ut undermåliga flaskor skulle det snabbt göra avtryck i utvärderingarna. Fördelen är ju såklart att man kan få tag på udda, intressanta och framförallt lagrade flaskor till bra priser. En annan fördel är att det säljs viner i lägre prisklasser som normalt sett inte skulle komma ut på t.ex SB's auktioner.

Dagens skörd blev en blandad låda Bordeaux/Ch9dP (12 flaskor) och en låda Charvin 2003 (12 flaskor). Den blandade lådan öppnades och fotograferades på kontoret:


Från vänster till höger: Pegau Reservée 2005 (2 st), Clos Fourtet 2000, Pavie Mcquin 1998, Canon la Gaffelière 2002, Clos de l'Oratoire 1998, Latour á Pomerol 1995, Pontet Canet 2000, Beychevelle 2004, Branaire-Ducru 2001, Calon Segur 2002 och Lagrange 2003. En rolig liten samling till ett snittpris av exakt 300 DKK.

Charvin Ch9dP 2003 är ett vin jag har jagat ett tag, speciellt efter att Travkungen nästan svimmade av lycka när han fick det på i provning på Kjaer-Sommerfelt. Själv har jag inte provat det än - men det lär finnas tillfälle snart! De tolv flaskorna kom till ett snittpris av 275 DKK. Varje avslutad auktion kostar 25 DKK i provision till vinforum- klart humant med tanke på vad Stockholms auktionsverk tar ut.

Vilka är det då som säljer vinerna? Det ser ut att finnas två olika typer av säljare. Den ena typen köper mycket vin en primeur och finansierar nya inköp med att sälja ut delar av samlingen (typ blandlådan). Den andra typen köper vin på ett mer halvprofessionellt sätt, oftast i Tyskland. De bjuder oftast ut obrutna lådor av mer exklusiva viner.

lördag 9 augusti 2008

Château Barrèjat 2002

Om höga tanniner hade varit en OS-gren hade kvällens vin varit en stekhet guldkandidat, trots erkänt duktiga medtävlare från Madiran som Bouscassé Vieille Vignes och Montus. Det var i alla fall en lätt masochistisk upplevelse senaste vi provade Château Barrèjat Cuvée des Vieux Ceps 2002.

Vinet är inköpt på systembolaget någon gång under 2004-2005 för en hundring per styck, och nu tar vi den sista flaskan. Jag laddar upp för detta vinet genom att tina de sista Kobebiffarna och vispa ihop en egen bearnaisesås. Det senare känns alltid som ett lotteri. Det är inga speciellt kluriga moment eller ingredienser - men resultatet blir olika varje gång man ger sej på det. Det ser ut och smakar som att kvällens version blev en av de mer lyckade.

Vinet är tätt som oxblod när det åker i karaffen - och det doftar ljuvligt av fin fransk ekbehandling, mörka bär och krossad sten. Det är riktigt fin klass på detta doft! Jag tar en provsipp till såsvispningen och tanninerna säger freeze till kindmuskulaturen. Detta är fortfarande extremt tanninhaltigt trots två år till i källaren. Smaken har samma Bordeauxtendenser som doften antyder - men allting känns bara lite mer grovt tillyxat än originalet. Lite blod och järn, en hel del mörk frukt och så den rostade fatkaraktären. För sina pengar är det en riktig liten pärla, och det klarar väl att tränga igenom en sås med 80% fett.

Denis Capmartin stod för vinmakeriet. 80% Tannat och 20% Cabernet Sauvignon/Franc. Druvorna sägs komma från stockar som är mellan 80 - 200 år (enligt etiketten)! Kanske Napoleon drack vin från dessa rankor?

P.S Jag tar en sipp av den fördömda Allesverlorenflaskan från föregående post. Det känns som vinet har ryckt upp sej en hel del i smaken - och nu känns det inte speciellt orent och Bretthaltigt. En del fina och klara Syrahtoner dyker upp trots allt. Däremot har doften regrederat från rökt makrill till sura eftersläckningstoner. Som regn på en gammal majbrasa. Nu får den uttrycka sin karaktär i Malmös avloppsystem D.S.

torsdag 7 augusti 2008

Allesverloren Shiraz 2007

Det är inte lätt för en ensam sydafrikan att tränga sej in i mitt närmast etniskt rensade vinförråd. Ikväll skall vi dock röra oss något utanför våra vanligaste allfartsvägar och prova en Allesverloren Shiraz 2007 (SB 29002).

Jag kan i princip inget om detta vin, förutom det som nämns på etiketten. Ut från trampolinen...
Vinet hälls diekt i glasen och har en förvånansvärt lätt ljusröd/blå nyans. Påminner nästan om en Bourgogne i färgen. Vad gäller doften så förstår jag direkt vad som menas med rökighet i sydafrikanska viner. Det är hårfint att skilja detta vinet från en nyöppnad vacuumförpackning med rökt makrill. I övrigt finns det en del röda bär och en viss ton av bränd plast. Inte så dumt - men väldigt annorlunda.


Smaken blir vi dock direkt missnöjda med. Vinet är lika urvattnat i smaken som färgen antyder. Dessutom finns det en väldigt hög syra och en antydan till ölbeska som känns främmande i ett rött vin. Den brända plasten känns än tydligare i smaken än i doften. Vi diskuterar om detta är Brett eller inte - det lutar starkt åt det i alla fall.
Jag hade väntat mej ett tätt, kanske lite överextraherat vin med mycket muskler och bristande elegans á la aussie-shiraz. De få exemplar av sydafrikanska shirazer vi har druckit tidigare har varit i en helt annan stil i alla fall. Kanske detta kan bli bra med lite lagring - men jag betvivlar. En annan lustig (?) bieffekt av detta vinet är att alla i sällskapet får halsbränna efter ett drygt glas...
Egendomen fick namnet Allesverloren (allt är förlorat) efter en brand 1709 som jämnade den med marken. Jag undrar om inte han som rengjorde faten strök med på samma gång.

onsdag 6 augusti 2008

Alain Graillot Crozes-Hermitage 1996 vs. 2006

Doktorn läser också vinbloggar - och han noterade min oreserverade hyllning till Alain Graillot Crozes-Hermitage 2006 i en tidigare post. Han kokar helst lim på folk som dricker så unga viner - men idag har jag med mej en flaska av 2006:an för att visa vad det handlar om. Doktorn motdrag är att springa ner i källaren och ta upp samma vin, fast i årgång 1996. Spännande!

Doktorn dekanterar och trixar med vinerna medans jag rattar ihop en champinjonsallad med stekt tupplever (den som finns i senaste numret av Bolagstidningen - mycket trevligt recept!).



På tio meters håll kan man se vilket vin som är vilket - den blålila nyansen på 2006:an kontrasterar väl mot den tegelfärgade 1996:an. Vinerna doftar som väntat också väldigt olika. Det äldre vinet påminner till viss del om en gammal Bordeaux med toner av cederträ (!) och gamla sadeldon. Det yngre vinet visar såklart mer av röda och blåa frukter, men även inslag av regn på grusväg och gummirök. I smaken visar det sej att 1996:an har högre fruktsyra än 2006:an - och att tio år på flaska inte har ändrat den saken. Jag tycker att 1996:an visar en helt annan sida än den 1999:a vi provade för ett tag sen - som var fylld med referenser till grillat kött. 1996:an är ett slankare och mer traditionellt vin med högre syra - lite mer åt Haut-Medoc hållet om man skall referera till Bordeaux.

Det går inte att säga vilket vin som är bäst - de är för olika för det. Helt klart är att 2006:an är helt osannolikt god att dricka rätt upp och ner. Doktorn verkar hålla med oreserverat, trots sina principer. Mitt omdöme om 2006:an står kvar - den är det godaste unga Alain Graillot-vin jag har provat. Hur är det med lagringskapaciteten? Skall man överhuvudtaget lagra ett vin som smakar så fantastiskt redan idag?

tisdag 5 augusti 2008

Stormvarning i öster

Vi packar in badbollar, tygkrokodiler och allehanda sommarrekvisita och åker i samlad tropp till Doktorns sommarställe i östra Skåne. Väl framme så blåser det en bit över 20 sekundmeter och regnet verkar komma snett nerifrån. Fort in i stugan och efter c:a 30 sekunder så sitter jag med två hemliga glas vin i handen.

Glas 1: Tätt mörkrött vin. Fina ektoner blandad med lite mandelmassa och körsbärstoner. Lång syrarik eftersmak med kraftiga tanniner. Hmmm, Det känns lite som högra stranden i Bordeaux - men det finns nästan för mycket oslipad kraft i detta vinet. Kanske Madiran? Jag upplever vinet som någonstans mellan ungt och moget. Drar till med Bordeaux i alla fall - men det är inte rätt.

Glas 2: Ett helt annorlunda vin. Lättare i färgen och med fina toner av skogsbär och lakrits. Obetydligt med ektoner och inte mycket tanniner att tala om (i alla fall jmf med Glas 1). Jag fångar upp blåbärstoner och då ligger Syrah nära till hands - men det finns även toner av varmare frukter som hallon och jordgubb. Jag säger Rhône och får ett jakande leende tillbaka - och eftersom vinet har en framtoning som skulle kunna förväxlas med Bourgogne drar jag till med Chateauneuf-du-Pape. Rätt.

Vinerna är:

Glas 1: Canet Valette Le Vin Maghani 2000 från Saint Chinian. Vinet är gjort på (en nästan) Chateauneuf blandning av Grenache (25%), Mourvèdre (25%), Syrah (25%), Carignan (15%) och Cinsault (10%). Men där upphör likheten med påvarnas nya slott. Detta vinet har macererat i upp till hela 5 månader och sedan lagrats på små ekfat i mer än två år. Vinet är också oerhört koncentrerat och har tagit mycket karaktär från fatlagringen. Detta kan säkert lagras i evinnerliga tider till - det finns i alla fall frukt och tanniner i överflöd. Min favorit för kvällen!

Glas 2: Domaine de la Janasse Chateauneuf du Pape Chaupin 2000. Detta vinet visar sej vara gjort på 100% grenache - så min doftreferens till Syrah var helt galen. Mitt livs första rena grenachevin av hög kvalitet.

Doktorn dukar fram en osannolik lammstek insmord i Gorgonzola och vinprovandet övergår i vindrickande. Temperaturen stiger i rummet och i glasen och vinerna börjar visa lite andra sidor. Jag börjar mer och mer känna att alkoholen och hallontonerna tar överhanden helt i Janassevinet. Efter ett tag doftar vinet med som en påse med hallonbåtar och alkoholen ger vinet en sötma som jag inte riktigt kan fördra. Jag associerar plötsligt vinet till en finkelosande Eau-de-Vie à la framboise sauvage. Jag nämner detta försiktigt varvid Doktorn plockar fram en dylik avec ur spritskåpet. Det är en ganska slående liknelse när man har glasen bredvid varandra! Som ni kan förstå så är jag inte speciellt förtjust i Janassevinet - kanske detta med 100% Grenacheviner inte är riktigt min grej? Parker hittar i alla fall 94 poäng - för mej helt obegripligt.

lördag 2 augusti 2008

Chateau Pipeau 2004

Efter en hel del slit och släpande i den tropiska hettan blev så äntligen vår uteplats klar - och ikväll inviger vi den och den nya grillen med några entrecôter med kryddsmör. En robust maträtt som kräver ett stabilt och tanninhaltigt vin. Jag rotar runt i källaren och kommer upp med en flaska Chateau Pipeau 2004, inköpt hos Gunnar Madsens Vin i Köpenhamn för 170 DKK.

Detta vinet kommer med väldigt fina recensioner hos både Parker och Wine Spectator, där den platsade på den senares 100-lista under 2007 (plats 83 med 91 poäng). Detta är väl en annars ett vin som man typiskt inte hade lagt i korgen annars. S:t Emillion Grand Cru - en väldigt alldaglig, på gränsen till ful etikett. Ibland är det rätt bra med vinbedömningar i alla fall!




Jag dekanterar vinet en timme innan och låter karaffen stå i vinkällaren (nu c:a 17 grader varm). Det djupt rubinröda vinet är nästan trögflytande när vi häller upp i Riedelglasen. Doften är full med referenser till mörk choklad, tjärad ekbåt och en hel del cassis de Dijon. Över detta mörka batteri seglar det en finstämd doft av vad jag kallar för jasmin. En mer botaniskt kompetent gäst säger att det är på pricken likt fresia. Kanondoft oavsett - och jag kommer på mej själv med att sitta och blunda i långa stunder.

I munnen är det rejält koncentrerat med samma känsla av körsbär och cassis. Parker kallar detta vinet för en "in-your-face fruitbomb". Och visst kan man förstå hur han tänker - även om detta är ljusår från en syltig Aussie-merlot. Fin syra och fradgande tanniner gör att vinet håller väl upp mot en steak-frites. Mycket bra vin och källarutsikter för relativt begränsade pengar - för att vara Bordeaux.

90% Merlot - 5% Cabernet Franc - 5% Cabernet Sauvignon. 12-14 månader på nya barriquer.