torsdag 11 september 2008

Camille Giroud Mersault Casse Têtes 2000

Dag 2 i Doktorns stuga. Hela familjen ligger och trynar efter lunchen och jag ser min chans till lite ensamhet och tystnad. Svampkorgen lastas in i bilen och de gamla svampställena inventeras i minnet.

Två timmar senare svänger jag in på gårdsplanen med ett blandat urval av kantareller, Karl-Johan och brunsopp. Doktorns fru svänger ihop en fantastisk piggvar med havskräftor och skogssvamp medan jag och Doktorn inventerar vinkällaren. Det visar sej att en hel vägg i källaren är inredd med viner från Camille Giroud - och att de har köpt viner på plats under minst ett decennium. Efter min extatiska upplevelse av denne producent igår skall jag invigas i dennes vita sortiment.

Jag får också en genomgång av Camille Girouds uppgång och fall. Fall och fall - vinfirman såldes i början av 2000-talet till amerikanska investerare som har ändrat inriktningen på vinerna. De klassiska Camille Giroud-vinerna var väldigt långsamma i sin mognad - och ofta krävdes det minst 10-20 år för vinerna att komma till sin rätt. De hade inte heller några viner från de allra mest prestigefyllda lägena - men kunde åstadkomma underverk från lite lägre klassade lägen - till humana priser dessutom. Efter jänkarnas inträde har vinerna gjorts mer publika i stilen, och viner från dyrare lägen har ersatt det gamla sortimentet. Jänkarna köper nog trots allt mer om det står Grand Cru på etiketten. Resultatet är att vinadvokaten börjar öppna poänglådan - och att vinerna knappt går att köpa för pengar längre... Sett från sidan är detta en kvalitetshöjning, men mycket tradition och historia hos denne stora negociant är tyvärr förlorad för alltid.

Kvällens vin är en Mersault "Casse Têtes" 2000, dvs från ett av de sista åren med det gamla styret. En lätt färg och viss oljighet finnes i glaset - som utströmmar väldoft och klass. Fatsmörigheten finns där i form av nyslungade popcorn (stulen association!) och eftersmaken är riktigt lång och lätt pepprig. Vinet är så komplext och i full harmoni att det är (liksom igår) svårt att börja plocka ut enskilda smaker. Kan i alla fall säga att detta vinet lyckas med det som både Girardin och Jobard misslyckats med - att inse vidden och klassen i vit Bourgogne.

5 kommentarer:

Niklas Jörgensen sa...

Tack för finfin läsning! Har endast en gång provat Giroud så att ha en vän med en hel vägg Giroud erkänner jag villigt gör mig avundsjuk!!

MMM sa...

Jag har en enda flaska i min källare, men skulle gärna ha mer. Jag köpte den i en vinbutik i Amsterdam som hade en imponerande Giroudsamling från 30-talet och framåt. Har ni vägarna förbi Amsterdam så kolla gärna in! Gubben som hade affären var väldigt skum, men det kan man ha överseende med (man fick svara på några grundläggande vinfrågor innan man blev insläppt i "skattkammaren)...

Niklas Jörgensen sa...

Skön lirare :-)
Minns du nmnet på affären?

MMM sa...

Jag tror den hette Cave Rokin (www.cavekokin.nl). Det var en rätt sunkig affär - ända tills man blev insläppt i källaren.

Jag köpte några flaskor i den sunkiga delen också - och faktum är att de alla har känts en aning stukade.

Anonym sa...

Roligt att du skriver om Meursault (du glömde u). Jag har precis lärt mig att uppskatta det vinet. Jag läste en förmodligen positiv text någon gång om Meursault, och så slog jag slag i saken när jag hade en flaska för ca 400 kr framför näsan och har aldrig ångrat det. Synd bara att det är så förtvilat dyrt.