fredag 19 september 2008

Leon Barrals Faugères 1999 och Jadis 2002

Med ömmande händer och krokig rygg återvänder jag från Köpenhamn. Att vara på vinhandlingsresa utan bil kan ta knäcken av vem som helst. Rundan började på Theis Vine på Sölvgade - som jag aldrig varit på tidigare. Det är en ganska liten affär - och det känns som affären främst är inriktad på Bourgogne (och primörhandel).

Mitt mål är att få tag på någon av Leon Barrals viner - och enligt hemsidan skall det finnas en ganska stort urval i årgångar mellan 1999 - 2002. Det visar sej inte riktigt vara sant - av basvinet Faugères finns bara 1999 - som dessutom är nedsatt i pris till 99 DKK. Det låter ju ganska lovande, men mannen i affären varnar att c:a 50% av flaskorna är odrickbara pga förruttnelse. Är det p.g.a. att biodynamikern Barral inte använt svavel? Flaskorna är också i varierande skick där de ligger i källaren. Nivån i vissa flaskor ligger nära B-nivå trots sin relativa ungdom.

Jag kommer i alla fall ur affären med en Faugerès 1999 och en cuvée Jadis 2002 (199 DKK). Svänger förbi Kjaer-Sommerfeldt på vägen och hämtar upp en del annat som jag beställt. Hem igen med 14 flaskor vin i ryggan på ett överfullt Öresundståg. Nu skall det bli spännande att äntligen bli introducerad för Leon Barral (det har ju väsnats en hel del på grannbloggarna).

Vinerna dekanteras vid hemkomst och separeras från en hel del sediment. Tyvärr inses direkt att 1999:an inte kommer att vara med oss ikväll. Doften som strömmar ur karaffen påminner om en blöt handduk som fått jäsa i en plastpåse i två veckor. Fullständigt vidrigt. Vinet hjälps av banan och ersättaren Santa Duc Les Quatre Terres 2005 kommer in.

Vinerna serveras blint för kvällens sällskap (3 personer). Jadis har en mycket personlig uppenbarelse med toner av anis/menthol och gräddkola. En svag apelsinton gör att jag börjar tänka på Prieure Lichine (Margaux). Les Quatre Terres är som en smocka i ansiktet i jämförelse - men samtidigt så är den mer finstämd än någonsin tidigare. Klara Syrahtoner med mognadsdrag av Timmermanskorv. Till maten vet i fanken om inte Santa Duc vinet vinner på poäng med sin omedelbara charm.

Sluten omröstning om bästa vinet. Jag röstar trots allt på Jadis som har lite mer komplexitet, även om intensiteten och eftersmaken är längre hos Les Quatre Terres. Jadis vinner med 2-1 i omröstningen. Det är nog rättvist - men jag är långt ifrån Barralfrälst efter denna provningen. Jadis är väldigt personligt men samtidigt lite väl tamt och inte speciellt långt. Kanske Barrals viner dricks bäst unga? Var inte denna flaskan på väg "over the hill"?

Jag vill gärna prova 2005:an - för vinet är i övrigt kristallrent och håller säkert en helt annan stuns med sin unga frukt i sinnet. Jag avråder i alla fall från inköp av de årgångar av Barral som finns på Theis Vine.

Inga kommentarer: