lördag 24 januari 2009

Domaine Les Goubert Gigondas 2001

Jag tror jag har hittat sinnebilden av en fransk mademoiselle - Florence Goubert ser lika mycket fransk ut som min lokala vinhandlare på Amager ser dansk ut med sin askgråa hud och rödsprängda kinder.

Domaine Goubert har varit i famligen Gouberts ägo sedan 1600-talet, och dottern Florence står näst i kö för att överta egendomen. Florence har också gett namnet åt kvällens vin, Domaine Les Goubert Gigondas Cuvée Florence 2001, som är egendomens prestigecuvée. Vinet innehåller en blandning av Syrah och Grenache, och har lagrats på nya ekfat i 12-18 månader.

Detta vinet har jag väntat ut ganska länge, men ikväll kändes tiden mogen för ett test. En fördel med ett vin av denna typen är att det är inte så knussligt med vad som serveras till - ett bra allroundvin helt enkelt. Inte alls så krävande som en gammal Bordeaux som behöver en krattad manege för att kunna uppträda.


Vinet har ingen fällning, men dock ett tegelfärgat moget utseende. Det doftar sydfranska örter blandat med en Brunelloliknande blandning av körsbär och ekfat. Vinet känns svalt i munnen, trots 14.5% alkohol, med gott om livgivande syra och ett visst tanninbett.

Det är mysigt. men inget som plockar ner stjärnorna. När det kommer mer luft till vinet framträder ekfaten än mer - och till slut känns vinet faktiskt på gränsen till överekat. Godkänt - men inget jag köper igen till dagens kurs (runt 300 DKK för senare årgångar).

Vid slutet av kvällen plockar vi upp den halvfulla flaskan Graillot Crozes-Hermitage 2007 ur källaren. Otroligt att dessa viner innehåller (delvis) samma druva - för de har verkligen inget gemensamt. Graillotvinet är mycket mer aromatiskt, med en kyligare elegantare framtoning. Det känns som vinet har lagt till sej med en köttigare ton under natten - med alla underbara Syrahdrag intakta. Inget tvivel här vilket vin som håller högst kvalitet...

2 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Klockren beskrivning av Cuvée Florence, det påminner mer om tignanello och brunello än om södra rhône- om än inte av samma klass som de namnkunniga toscanarna. Vi handlade vinet för €25 i caveaun i Gigondas, €13-€15 dyrare än en normal Gigondas.
Kvinnan bakom disken framhöll istället den saftiga frukten, typiciteten och prisvärdet i byns oekade varianter. Hon hade rätt! I en provningssituation är den unga Florence vinnande med sin dyra ek, men vad blir det egentligen med tiden....

MMM sa...

Håller med - man köper ju gärna Gigondas för den fina frukten och rustik kraft - inte för ekfinessen. Jag har en flaska till - den får nog paras med en bit grillat oxkött för att dämpa ektanninerna.