fredag 10 april 2009

Blindprovningens fasor

Redan när vi parkerar väskorna i hallen för att fira påsken i ett konstkaotiskt Österlen står det tre rödvinsglas vid varje stol. Vi får order direkt av Doktorn att gömma oss i sovrummet.

Blindprovning kan vara djävulusiskt svårt - trots att man kan känna sej otroligt bergsäker finns det inga garantier mot fullständig pinsamhet. Och vad gäller vinernas kvalitet är man helt bortkopplad från etikettens och Parkerpoängens kraft. Rättvist och obarmhärtigt. Vi får veta att alla tre viner är från Frankrike - men inte så mycket mer.

Glas 1: Lite örtig, stjälkig doft, en del ek. Känns ganska ungt. Ganska hög syra, lite kryddigt i smaken. Den lätta färgen i kombination med det stjälkiga inslaget gör att jag är helt tvärsäker på Bourgogne. Det är gott men det är ganska slankt, speciellt jämfört med glasen bredvid. Det finns en del klass, och jag rankar detta tvåa.

Glas 2: Har ett äldre utseende, men är inte speciellt tätt. Vinet osar av mognadstoner av sadel och mocca. Smaken är en perfekt smälta av ekfat, mörka björnbär, syra och tanniner. Kan det vara Bordeaux? Lynch Bages? Detta är utan tvekan kvällens största vin.

Glas 3: Oj - detta var annorlunda! En dammig grusväg i augusti, torkad frukt, lite torrt och bränt. Det smakar en blandning av mogna jordgubbar och katrinplommonpuré med låg syra. Känns som detta har växt i ett betydligt varmare klimat - hade jag fått gissa fritt - Montepulciano d'Abruzzo? Men detta skulle ju vara franskt, och då måste man ju gissa på södra Rhône. Chateauneuf? Lite för snällt och endimensionellt - detta rankar jag sist.

Kuverten förseglas och Doktorn tar fram tompavorna...

Glas 1 innehåller en Côte Rôtie från Pierre Gaillard årgång 1999. Innehåller tydligen full ranson av Viognier - kan kanske fungera som ursäkt för att jag placerade detta i Bourgogne.

Glas 2 innehåller Hermitage La Sizeranne 1999 från Chapoutier. Chapoutier har haft en strålande vecka hos mej - två raka blindprovningsvinster. Detta vinet är helt fantastiskt bra!

Glas 3 innehåller Chateau Beaucastel 1998. Det enda av vinerna som jag hittade ursprunget på. 96 Parkerpoäng rätt ner på bronsplats. Jämfört med Hermitagen framstår detta som ganska platt och syrafattigt. Vi är ganska överens om att detta vinet inte har sin bästa kväll - och alla utom Doktorn placerar detta sist (men han vet ju å andra sidan vad det är).

2 kommentarer:

Niklas Jörgensen sa...

Blindprovning regerar! Ärligt dessutom publicera dina felsteg - enda sättet lära sig, ta till sig och gå vidare!

MMM sa...

Absolut - skall man lära sej något krävs det nästan att man blindprovar. Roligt och svårare än man tror...

Ung Syrah är ju väldigt lätt att känna igen - men med 10 års lagring är det betydligt svårare. Det är som alla viner liknar varandra när de blir mogna.