Glas 2 = Chateau Leoville-Las-Cases 1979
Men den informationen får vi inte förrän långt efter middagen. All noter är således skrivna i blindo - men det behövs inte speciellt mycket fantasi för att inse att Doktorn har öppnat upp sin skattkammare av gamla Bordeauxer. Vinerna dekanteras precis innan servering.
Glas 1. Känns oerhört gammalt i starten, och jag är nere på 60-talet när vi ombeds gissa ålder på vinerna. Det finns stråk av volatila syror, lite gammal källarfunk men också en ljus plommonfrukt. Tanninerna är nästan helt upplösta, men vinet har ändå ett visst syrabett. Inom den första halvtimmen tycker jag att Glas 2 är betydligt bättre - men det kommer att ändra sej... Efter en timme fläskar vinet till sej rejält och alla indikationer av "over the hill" börjar försvinna. Varje ny sipp är annorlunda än den förra. En period doftar vinet starkt av tjärat tågvirke, som sedan övergår i en subtil blommighet. Väldigt komplext, men aldrig speciellt intensivt. Det höga hårfästet finns där hela tiden - och vinet är nog trots allt i början av sin nedförsbacke. Svårt att sätta poäng men jag drar till med 81 poäng i starten och 91 poäng i slutet.
Glas 2. Tätare och mörkare än glas 1. Allt i doften handlar om Cabernet Sauvignon - en ganska grön variant. Det är blyertspenna, gröna vinbärsblad och cassis. Betydligt mer tanninhaltigt än glas 1, och en allmänt yngre framtoning. Vinet är strålande bra en kort stund efter servering, men tappar fort i längd och intensitet. Vinet håller ändå en stram klassig hållning genom hela middagen. Om glas 1 vinner en poäng i kvarten, förlorar glas 2 sina i samma takt. Skall vi säga att glas två får 89 poäng i starten - och 78 i slutet. Guldet blev till sandiga tanniner.
Det är högtidligt och en stor ära att få prova så pass ärrade kämpar. Båda flaskorna har legat still i Doktorns källare sedan mitten av 80-talet, och får anses vara i pristine condition. Således är det nog hög tid att konsumera dessa om ni till äventyrs har dessa i källaren. Båda vinerna har vissa sprickor i fasaden, och därför kan inte poängen komma upp i samma stratosfäriska höjder som vissa andra av Doktorns gamlingar, t.ex Lynch Bages 1983 (95 p) eller Leoville-Las-Cases 1983 (93 p). Det var inte desto mindre en stor upplevelse, som är omöjlig att poängsätta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar