måndag 20 juli 2009

Leflaive och Anne Gros

Det är inte helt lätt att bjuda Travkungen på vin - mycket av det han provar i veckorna slår allt som jag överhuvudtaget har i källaren. Därför var det himla kul att skaka om honom med Lecheneautvinet i förra posten. Idag cyklar han förbi med halva Bourgognebiblioteket - och vi slår i böckerna för att veta mera. Så värst okänd är inte Lecheneaut visar det sej - bland annat ingår hans Clos de La Roche i en lista över "de hundra bästa Bourgognerna" (boktiteln glömde jag skriva upp). Nyare (bättre) årgångar kostar en förmögenhet - så jag får nog anse det vinet vara det största fynd jag har gjort hitills i min relativt korta samlarkarriär. Och jag har en flaska kvar - yippee!

Självfallet halar han upp en blind flaska till bokstudierna. Smörade popcorn, rostade mandlar, toscapäron. Det doftar onekligen vit Bourgogne. Väldigt ekdominerat, men denna klassen på ek kan t.o.m jag sitta och sniffa på i evighet. Smaken håller inte riktigt samma klass som doften. Ren fin ekdominerad smak med en aggressiv syrlighet och ett litet tomt avslut. Det vore nog ogint att ge detta vin under 90 poäng - men så värst mer än så är det inte i min bok. Travkungen är direkt besviken och lämnar sitt glas halvdrucket. En känslomässig reaktion till en Domaine Leflaive Puligny-Montrachet 1er Cru "Les Pucelles" 2004... Ännu en gigant avbockad i protokollet - även om denna flaskan knappast visade all storhet som Leflaive kan åstadkomma. 2004 var uppenbarligen inte helt lätt för vita Bourgogner. Och min hang-up inför Puligny-Montrachet är i alla fall delvis intakt.

Prestigemässigt är detta inte lätt att matcha - men jag går i alla fall ner och tar upp en flaska Anne Gros Hautes Côtes de Nuits 2007. Anne Gros verkar ha träffat jackpot med sina Grand Cru-viner de senaste åren - och alla hennes viner är svåra att få tag på och betydligt hårdare prissatta än alla de andra Gros-varianterna. Men två lådor av hennes enklaste vin stod i alla fall på Theis Vine häromdagen. Drygt 300 SEK för en Hautes Côtes des Nuits är såklart helt crazy, men what the hell.


Vinet är lätt i färgen och mycket aromatiskt i doften med mycket typiska (nya världen?) pinot och fattoner. Lite av det där fina svedda gräset hittar vi också. I början känns smaken mest som saft, men efter ett tag rycker det upp sej betänkligt. Kristallklar fin hallonfrukt, hög men trevlig syra och en lite nyponaktig eftersmak som är längre än vad man kan ana av vinets smala kropp. Väldigt gott - men också med en rejäl flört åt nya världen Pinot. Inga fermenterade uttrar ens på långt håll. Lite svårt att poängsätta... Munnen sugs mot glaset - men visst är det en lättviktare i sammanhanget. Fegar med en 87:a. Hugg av en hundring på priset så känns det mer intressant att komplettera.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Spännande läsning, vita Leflaive från 2004 har jag inte druckit. Endast klunkat rött men inte från
Leflaive och värstingen var DRC Echezeaux 2004.Den imponerade inte heller och resterande flaskor gick till försäljning utomlands. 2004 var nog inget höjdarår i Bourgogne eller som Parker säger, jag har druckit fel flaskor. Däremot kommer jag mycket väl ihåg 1992 Montrachet från Leflaive. Kanongott och det dracks för något år sedan. Anne Gros har jag aldrig hört talas om men det kanske inte är så konstigt?. Du skrev själv att flaskorna var svåra att få tag på. Gruaud Larose har jag blandade åsikter om på 1980 talet producerade dom flera bra viner men dom jag har druckit från senare årgångar har varit lite halvknackiga(då menar jag 1990 talet). Kul att 1983 höll ihop./Höganäs

MMM sa...

Hej Höganäs> Svårt att veta vad man skall tro om 2004. Jag hade förmånen att prova La Tâche 2004, och den är utan tvivel det bästa vinet jag har druckit. Inget annat än 100 poäng kan komma ifråga, men jag har hört att Echezeaux inte var i närheten det året. Många andra 2004:or har varit helt OK. Gruaud Larose 1983 - helt godkänd men en bra bit efter 1990. Någon yngre Gruaud har jag aldrig provat - men jag vet att Doktorn var ganska lyrisk över 1999:an (av alla årgångar).

Kul med 1992:an! De där "usla" årgångarna i början av 1990-talet var nog inte så dåliga trots allt.

Korkdragaren sa...

Nu anses iofs 92 vara en ypperlig årgång för just vit Bourgogne. Liksom Cote-Rotie är ett undantag för 91.

Le Montrachet av Dom Leflaive ligger väl idag på runt 20.000 sek, låter trevligt.

Anonym sa...

Ja 1999 var ju inget lysande år men
som sagt det där med årgångar får man ta med en nypa salt.Jag själv har druckit upp det mesta från Bordeaux från 1999. Leoville P var riktigt bra. Gruaud L har jag inte provat. Till Ezra 20.000 kr!!. Hua.
Den pavan vi drack köptes på auktion i London i en så kallad blandpost, dvs olika flaskor men priset var då (mitten på 1990 talat ca 1200 kr. Snacka om höjning. Ibland blir det hela lite löjligt./Höganäs

MMM sa...

Lustigt att det kan vara så olika för Pinot Noir och Chardonnay i samma årgång (1992) - man tycker att solsken är det enda som gäller i en så nordlig region. Fast jag har hört talas om stora överraskningar bland de röda från det året. De låga poängen kommer säkert till stor del från provingar som journalisterna gjorde strax efter buteljeringen. Tunn färg och syrligt - men det är ju inte koncentration som det handlar om i Bourgogne. Jag handlar gärna!

20.000 för en flaska vin... Fast den där Montrachetplätten är väl inte större än en tennisplan.