Varför inte börja med mitt livs första Cos? Dessutom från en legendarisk årgång som 1990. Cos d'Estournel 1990 är väldigt mogen, lite väl mogen påpekar Travkungen som har klämt ett par av dessa tidigare. Stallig så in i norden, på gränsen till vad man skulle kalla skitig. En viss portvinssötma, en del alkohol, sönderfallande. Som en hypotetisk blandning av Bordeaux och för gammal Gigondas. Rustikt är bara förnamnet. Nej, detta var en besvikelse. Korken är färgad av vin i högst en millimeter, och denna flaskan har troligen stått upp i en affär i nästan hela sitt liv. Ett dåligt danskt auktionsköp från min sida. Jag har vurmat tidigare för att handla andrahandsflaskor, men jag börjar allvarligt vackla i den tron. Men det är knappast bättre att handla gamla flaskor i affär. Detta är kanske den viktigaste anledningen till att handla en primeur? Full kontroll från dag 1.
Clerc Milon 1990 har jag också köpt på auktion, men de tidigare flaskorna har varit utmärkta. Denna är korkskadad vilket knappast är säljarens fel.
Mitt fel i är alla fall att hälla tillbaka mitt glas av korkskadat vin i fel karaff. Iofs har vi avslutat 2/3 delar av nästa vin vid det laget, men minen från Travkungen är en blandning av hat och förskäckelse. För jag häller det i resterna av en helt magisk flaska Ogier Côte-Rôtie Belle Helene 2001. Riktigt tuggig fransk toppsyrah med alla attribut. Som en koncentrerad Graillot med lite rostade ekfat på toppen. Men ändå med samma iskyla (som Guigal ofta missar med). 93-94 poäng utan problem. Odrickbar efter spetsning dock (nu sätts nog vänskapen på prov).
Travkungen har dock en nödflaska redo efter alla missöden. En Bourgogne Grand Cru minsann! La Grande Rue 2006 från Francois Lamarche är ett för mej helt okänt vin. La Grande Rue är ett monopole-läge strax bredvid Lâ Tâche, som tidigare inte var klassat som Grand Cru (eftersom skatten var högre på Grand Cru valde Lamarche att avböja erbjudandet om Grand Cru vid den tidpunkten). Vinet är väldigt primärt och slutet, men man kan känna på den enorma intensiteten i smaken att detta är mycket bra lagringsvin. Lite havsvatten är i princip det enda som vinet ger ifrån sej i doften i nuläget. Helt klart fascinerande ändå, som en tyst boxare i uppvärmningsringen.Ogier Côte-Rôtie 2000 (regular version) har jag sågat tidigare, men det inses snabbt att den flaskan måste varit defekt på något sätt. Denna flaskan är helt otroligt fräsch och innerligt syrahtypisk. På den lätta och syrliga sidan, kristallren. Kanonbra (90 p).
4 kommentarer:
Vilken ångest att hälla fel!
...Minns någon gång i tidernas begynnelse då jag skulle göra egen tzatsiki utan att veta vad det var. "Häll filmjölk i ett melittafilter, låt stå över natten." Skulle man använda det vita eller den klara vätskan som runnit av? Well, jag tog fel... :-)
Hejsan,
Kul med La Grande Rue - det är ett vin man inte stöter på så ofta. Det är aldrig ett stort vin, men finlemmat och ganska elegant. Tyvärr jämför man det ofta med sina mycket mer berömda (och överlägsna) grannar, och den matchen förlorar det alltid.
Jag har tyckt att vinet är lite stumt - vilket du också intygar i din beskrivning - och att det saknar djup, intensitet och längd. Det kan förklarar av att vingård och vinifiering inte har skötts mest största noggrannhet.
Det finns dock hopp - sedan 2007 har döttrarna tagit över, och mitt intryck efter att ha provat deras range av 2007 och 2008, är att det börjar bli lite bättre.
Hej!
Red Scream> De stora upptäckterna sägs komma av misstag. Tyvärr hör inte tzatsiki på vassle eller TCA i 95 poängsviner dit ;-). Otroligt hur lite det krävdes för att göra det andra vinet skadat.
Michel> Ja, det har en lång väg kvar till Lâ Tâche trots den geografiska placeringen. Det smakar och kostar som en Vosne-Romanée 1er cru (995 DKK hos Theis Vine). Kanske man skall vara på hugget i nyare årgångar om kvaliteten är i stigande! Tackar för tipset.
Jag ska försöka hinna göra ett återbesök hos Lamarche för att prova (den ljuvligt charmoga) årgång 2009 i ett mer färdigt skick. Jag har en känsla av att de börjar få till kvaliteten med den årgången ... ska bli spännande att se. Har för mig att La Grande Rue kostar kring tusenlappen i Sverige, och jag är egentligen inte särskilt lockad i nuläget att köpa de årgångar som har funnits.
Men, det är ett spännande framtidsprojekt.
Skicka en kommentar