Guigal Côtes-du-Rhône Blanc 2009 (69.95 DKK hos Philipson Wine) innehåller iofs inte enbart viognier, men är i alla fall viognierdominerat (> 50%). Med c:a 20.000 lådor per år är detta en aning mindre storskaligt producerat än den röda motsvarigheten på 200.000 lådor per år. Vinet har aldrig sett ekfat och håller 13.5% alkohol enligt etiketten.
Det har inte så värst mycket doft i starten, men det doftar i alla fall rent och djupt. En aning av melon och en mikroskopisk dos av malkula. Fylligare smak än Chapoutier med varmfruktstoner av ananas och en pepprig beska. Lite lägre syra än Chapoutier, men inte alls jolmigt. Inte alls dumt faktiskt! (85 p). Dessutom markant bättre efter en natt i kylen i halvfull flaska.
Chapoutier Domaine des Granges de Mirabel Viognier de l'Ardèche 2008 (88 DKK hos lokale handlaren) är klassast som ett Vin de Pays des Coteaux de l'Ardèche och märkt med en biodynamisk nyckelpiga. Lite googlande ger att Ardèche är en biflod till Rhône, och att floden kantas av höga kalkstensformationer. Ser bedövande vackert ut redan på bild, kanske ett framtida semestermål? Vinet består av 100% viognier och 20% av vinet har lagrats på gamla ekfat, 12.5% alkohol.
Det är en stor skillnad i stil mot Guigalvinet. Dels känns som att detta kommer från en svalare årgång eller plats, dels är viogniertonerna betydligt mer uttalade. Doften är betydligt större än Guigalvinets. Honungsrosor och petroleum, som jag är väldigt svag för. Friskare och med lägre alkohol. Det finns betydligt fler nyanser i detta vinet, känns minst en klass bättre. Petroleumet i doften går över i en mineralkänsla i smaken som är väldigt trevlig. En kassaskåpssäker seger för Chapoutier! Vet i katten om man inte skulle kunna slänga in detta vinet som en dark horse i en Condrieuprovning (89 p)?
Nu är jämförelsen kanske inte helt rättvis, ett jätteblandning av negociantvin mot ett odlarvin. 100% kalkstensviognier mot en drös av Rhônedruvor. Dessutom kostar ju Chapoutiervinet lite mer. Båda vinerna får i vilket fall som helst väl godkänt.
En intressant detalj om Guigalvinet är att Philipson säljer två stycken varianter av samma vin. Dels den som finns i hela världen (denna butelj var en sådan), dels en Cuvée Philipson som bara finns i Danmark. Enligt Philipsons hemsida åker de ner till Guigal och själva blandar till en röd och vit Côtes-du-Rhône som passar det danska kynnet. Det måste väl ändå vara utan motstycke i fransk vinnäring, att några utlänningar kommer och blandar sitt eget vin under vinmakarens etikett. Speciellt när det rör sej om en av de mest prestigefyllda producenterna i hela världen. De där fransmännen parkerar ju annars traktorn på peripheriquen om någon försöker tala om vad de skall göra. Kanske inte för en Côtes-du-Rhône, men dock.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar